En fröjdefull jul eller "bit ihop och kom igen"

Det kan synas som om den här bloggen legat nere men det är snarare jag som legat nere för räkning. En envis förkylning, mycket på jobbet och julförberedelser tog sitt. Hur som helst är jag mycket piggare nu och har vilat lite under julen. En del projekt har blivit avslutade, några små nya genomförda och och något helt nytt påbörjat. Min Christel Seyfarth, Maltesersjal, är äntligen färdig och den blev väldigt, väldigt stor. Det är bra för min dotter som ska ha den är en riktig "fryslort" och behöver något varmt och skönt att svepa om sig i soffan. 

Jag gillar verkligen hennes design och funderar på kappan i samma färgställning som sjalen.


Under juldagarna stickade jag på en mössa till samma frusna dotter, bara för att jag ville pröva mönstret och en garnkombination. Tacksamt att hon faktiskt vill ha det jag stickar och använder det. Jag kan verkligen rekommendera denna mössa vars mönster fanns i senaste numret av Knitting. Rolig att sticka och snygg på.

Igår började jag som hastigast på en ny hundväst till Isa. Hon fryser och det är snöstorm och blåsigt hos oss. Då är det bara för matte och sticka om jag inte vill köpa färdiga västar i akryl från djuraffären och det vill jag inte. Jag har även börjat med en vante i design från Tålamodspåsen och material inköpt från Yll o Tyll. Kul stickning som dock inte prioriteras. Jag ska sticka ett par vantar att ge bort och därefter ge mig på min kofta till Kofthäxorna. Har längtat efter tid för den stickningen.


Min dotter har under det senaste två åren också börjat sticka och har nu stickat färdigt sin första spetssjal i ett härligt garn från Norrgården. Vill gärna visa upp några bilder på den eftersom jag är väldigt stolt över hennes framsteg. Det är jättekul att någon av mina barn också tycker om att sticka. 

Passar på att visa ett foto på barnen samlade framför granen  med Isa i farmnen.Det har varit underbart att ha alla hemma. Nu väntar jag bara på att bästemågen ska komma så är allt som det ska vara.


Avslutningsvis vill jag önska alla Ett Gott Slut och Ett Gott Nytt År! med en bild från vår monter på Jamtli julmarknad och sist men inte minst foton från vår gård.

En bra 1:a advent

Det är väldigt roligt att få 1:a adventhälsningar från blogg- och stickvänner. Vad vore livet utan er? Jag vill passa på och önska er detsamma med ett foto från en ljusdekoration som floristeleverna på skolan jag arbetar på har gjort.

Här i Jämtland kommer idag snön. Stora snökristaller faller ner från himlen och marken är som vispad grädde. Det är nästan magiskt. Snart kommer dock verkligheten ifatt oss och flera månaders snöskottning väntar. Lilla IsaBella har inte riktigt förstått det här med snö, utan tycker det är väldigt spännande, mjukt, gott, kallt men absolut inte ett ställe att göra sina behov på. 


Igår satt systeryster och jag hela dagen och ruggade och dekorerade våra Lovikkavantar som ska med på Jamtli julmarknad. Förutom vantar kommer vi att ha med oss ett gäng tomtar som söker nya hem.

Sist men inte minst monterade syster mitt armband som jag köpte material till på Syfestivalen. Det gillas skarpt! 

Long time, no see!

Den här bloggen har blivit eftersatt. Jag har varit förkyld som aldrig tidigare i vuxet liv. En del dagar har jag inte ens stickat. Nu börjar jag så sakteliga krya på mig. Därför kom här en låååååång uppdatering!


Helt utan stickning och pyssel har jag inte varit dock. Den dagen finns inte när jag inte gör något garnrelaterat. När jag inte har suttit på Ravelry och suktat efter mönster har jag stickat på min Britta-mössa från Borntoknit. Jag gillar verkligen Johanna Landins design och har några fler mönster här hemma att se fram emot när jag behöver en mysstickning. Bottenfärgen i mössan är ett merino/silkegarn och mönsterfärgen är mitt favoritgarn Ella Rae. 
Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Av och till stickar jag några varv på min kofta ur boken Dikt i maskor som jag stickar som mitt projekt i gruppen Kofthäxorna, men eftersom det är mönster varje varv måste jag vara klar i knoppen och det är det inte alltid jag varit under den värsta förkylningen. Hur som helst tänkte jag satsa på att sticka lite mera på den under jullovet för det är verkligen en rolig och utmanande stickning som jag tror kommer bli väldigt fin när den är färdig.

Så här såg koftan ut för två veckor sedan .

Ikväll hade jag hunnit lite längre på det brun/röda mönstret. Nu saknas bara resten av kroppen och en ärm.

På Syfestivalen köpte jag ett garn som jag länge velat pröva. Jag är inte riktigt förtjust i resultatet, men allt måste prövas. Nu har jag gjort en sjal av garnet och gillar färgerna, men inte att sticka med garnet. Det knakar! Gillas inte.

Förra helgen kom min äldsta dotter hem från Umeå och som den sanna julivraren hon är satt hon igång med att julbaka. Jag fick sitta vid köksbordet och dricka te, instruera, vara söt och dekorera några av alla de Lovikkavantar vi ska ha med oss till Jamtli julmarknad som är nästa helg.

Förutom vantarna ska vi ha annat stickat med oss, tomtar och kakor som jag ska baka under veckan. Till sist har jag  och dotter virkat lite små blommor som vi tänkte ha med oss i en burk som vi ska sälja som prydnader/broscher på kläder.

När jag inte pysslar med sådant som ska till Jamtli julmarknad stickar jag på det sista på min stora sjal av Christel Seyfarth. Jag har nu plockat upp till de sista kanterna och har stickat ca 1/4 av den. Det tar sin lilla tid. Jag har inte riktigt koll men jag tror att varje varv är mellan 700-800 maskor. Hur som helst har det varit en ren njutning och jag har redan planer på att sticka en kappa från samma designer till våren. 

För övrigt har jag och systeryster anmält oss till Tvåändsstickningkurs i Rättvik i januari. Det ser jag verkligen fram emot. Dels för att jag vill lära mig mer och dels för att det är himla trevligt att åka dit och träffa vänner och göra nya bekantskaper. Livet är gott!

Syfestivalen för första men inte sista gången!

Äntligen tog jag mig iväg på Syfestivalen. Jag lurade med mig systeryster och i lördags morse tog vi tåget ner till Stockholm. Nerresan var mysig med stickning av julkulor, frukost och en och annan stänkare för att hålla värmen. Väl framme bodde vi på ett fint hotell nära Slussen  och hade gångavstånd till China teatern, föreställningen Spanska flugan,  som vi var på under lördagkvällen.


På söndag låste vi upp dörrarna till Syfestivalen, tände ljuset och var där till de stängde. Jag kan direkt säga att 6 timmar var för lite tid. Jag skulle kunnat gå där längre om det funnits tid och ork. Roligast var dock alla trevliga människor jag träffade och speciellt Lotta som jag lärt känna genom Online stickcafé. Toppen! Tur att Lotta hade tid att följa med mig och syster ut och äta innan vi tog flyget upp till Östersund igen.


Varken jag eller syster kom hem lottlösa och här nedan är lite av det som följde med mig hem.

Lotta överraskade mig dessutom med en kopp som hennes syster har gjort. Hur fin var inte den? Jag beundrade hennes för några veckor sedan och nu har jag en alldeles egen Toppen!

Finns det så små fötter?

Har virkat Converse åt en väns dotter som snart ska få en liten räka. Började med ett par som jag tyckte hade fin modell. Visst blev den fin, men så små fötter kan ju ingen ha tänkte jag och virkade ett par till i en annan modell. Nu ska det bli spännande att höra om några av dem passade.

Regnbågsmössa till en regnbågsflicka!

Min yngsta dotter vägrar att ha mössa på sig men efter en kompromiss där specialfärgat garn från Limmo-design  ingick,  fick jag lov att sticka en mössa till henne. Vi vanliga dödliga skulle svimma av färgchocken men som min dotter så ödmjukt uttryckte sig; -"Jag passar i allt!".
Och mycket riktigt, även om den äldre syster sade att det såg ut som en "smurf i hypnosmössa", passade flickan alldeles utmärkt i färgerna. Eller vad tycks?

För övrigt är jag genomförkyld och kan inte annat än sitta stilla och sticka. Det blir lite fel här och där, men vad gör väl det. Jag har precis stickat den första ärmen till min kofta som jag stickar tillsammans med gruppen Kofthäxorna. Nu får den vila på en kabel till jag kan avgöra om jag ska sticka några centimeter helvitt innan jag maskar av. Självklart ska ett belägg för sömmarna också stickas, även om det inte fanns med i mönstret. Det blir så mycket finare på insidan där du klipper upp då. Sömmarna döljs helt och det är ju så man vill att en kofta ska se ut! Insidan ska vara lika noggrant gjord som utsidan. Det sade alltid mamma och momma och de visst vad de pratade om!

Klippt och klart!

I helgen har jag utnyttjat dagsljuset till att sy och klippa i min sjal. Nu kan jag plocka upp kantmaskor till de två kanter som saknas. Eftersom jag vet att det är många som är rädda för att klippa i det de stickat har jag passat på att ta några foton på hur jag gör. Inget att vara rädd för.

Jag brukar sy två sömmar på varje sida om där jag tänker klippa och lämna cirka en maskbredd för att klippa i. Använd gärna en riktigt vass sysax som klipper rent och inte sliter av garnet.

Som synes är det gott om plats att klippa på.

Nu gäller det bara för mig att plocka upp på sjalens kortsidor och sticka en dubbel kant som den ovan. Jag räknar med att eventuellt vara färdig till jul!

I helgen har mina barn varit hemma och eftersom jag stickat på en kjol till min äldsta dotter var jag pressad att få den färdig. På lördag morgon blev den klar, nederkanten pressad och fotad. Den passade perfekt tycker jag. Eller vad tycks?

Nypressad nederkant. För övrigt oblockad.

Brevbäraren måste ha fått ett gott öga till mig. Igår låg Nyanseras månadsutskick i garnklubben i brevlådan. Ett fantastiskt fint sjalgarn i underbara färger som tyvärr inte är mina färger. Det kommer nog bli en fin present till någon.

Idag kom detta mystiska fulsnygga paket. Om det är det jag misstänker i paketet ska jag öppna det ute och sedan kommer det bums upp ett foto på bloggen. Fortsättning följer alltså vid tillfälle!