En bra 1:a advent

Det är väldigt roligt att få 1:a adventhälsningar från blogg- och stickvänner. Vad vore livet utan er? Jag vill passa på och önska er detsamma med ett foto från en ljusdekoration som floristeleverna på skolan jag arbetar på har gjort.

Här i Jämtland kommer idag snön. Stora snökristaller faller ner från himlen och marken är som vispad grädde. Det är nästan magiskt. Snart kommer dock verkligheten ifatt oss och flera månaders snöskottning väntar. Lilla IsaBella har inte riktigt förstått det här med snö, utan tycker det är väldigt spännande, mjukt, gott, kallt men absolut inte ett ställe att göra sina behov på. 


Igår satt systeryster och jag hela dagen och ruggade och dekorerade våra Lovikkavantar som ska med på Jamtli julmarknad. Förutom vantar kommer vi att ha med oss ett gäng tomtar som söker nya hem.

Sist men inte minst monterade syster mitt armband som jag köpte material till på Syfestivalen. Det gillas skarpt! 

Long time, no see!

Den här bloggen har blivit eftersatt. Jag har varit förkyld som aldrig tidigare i vuxet liv. En del dagar har jag inte ens stickat. Nu börjar jag så sakteliga krya på mig. Därför kom här en låååååång uppdatering!


Helt utan stickning och pyssel har jag inte varit dock. Den dagen finns inte när jag inte gör något garnrelaterat. När jag inte har suttit på Ravelry och suktat efter mönster har jag stickat på min Britta-mössa från Borntoknit. Jag gillar verkligen Johanna Landins design och har några fler mönster här hemma att se fram emot när jag behöver en mysstickning. Bottenfärgen i mössan är ett merino/silkegarn och mönsterfärgen är mitt favoritgarn Ella Rae. 
Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Av och till stickar jag några varv på min kofta ur boken Dikt i maskor som jag stickar som mitt projekt i gruppen Kofthäxorna, men eftersom det är mönster varje varv måste jag vara klar i knoppen och det är det inte alltid jag varit under den värsta förkylningen. Hur som helst tänkte jag satsa på att sticka lite mera på den under jullovet för det är verkligen en rolig och utmanande stickning som jag tror kommer bli väldigt fin när den är färdig.

Så här såg koftan ut för två veckor sedan .

Ikväll hade jag hunnit lite längre på det brun/röda mönstret. Nu saknas bara resten av kroppen och en ärm.

På Syfestivalen köpte jag ett garn som jag länge velat pröva. Jag är inte riktigt förtjust i resultatet, men allt måste prövas. Nu har jag gjort en sjal av garnet och gillar färgerna, men inte att sticka med garnet. Det knakar! Gillas inte.

Förra helgen kom min äldsta dotter hem från Umeå och som den sanna julivraren hon är satt hon igång med att julbaka. Jag fick sitta vid köksbordet och dricka te, instruera, vara söt och dekorera några av alla de Lovikkavantar vi ska ha med oss till Jamtli julmarknad som är nästa helg.

Förutom vantarna ska vi ha annat stickat med oss, tomtar och kakor som jag ska baka under veckan. Till sist har jag  och dotter virkat lite små blommor som vi tänkte ha med oss i en burk som vi ska sälja som prydnader/broscher på kläder.

När jag inte pysslar med sådant som ska till Jamtli julmarknad stickar jag på det sista på min stora sjal av Christel Seyfarth. Jag har nu plockat upp till de sista kanterna och har stickat ca 1/4 av den. Det tar sin lilla tid. Jag har inte riktigt koll men jag tror att varje varv är mellan 700-800 maskor. Hur som helst har det varit en ren njutning och jag har redan planer på att sticka en kappa från samma designer till våren. 

För övrigt har jag och systeryster anmält oss till Tvåändsstickningkurs i Rättvik i januari. Det ser jag verkligen fram emot. Dels för att jag vill lära mig mer och dels för att det är himla trevligt att åka dit och träffa vänner och göra nya bekantskaper. Livet är gott!

Syfestivalen för första men inte sista gången!

Äntligen tog jag mig iväg på Syfestivalen. Jag lurade med mig systeryster och i lördags morse tog vi tåget ner till Stockholm. Nerresan var mysig med stickning av julkulor, frukost och en och annan stänkare för att hålla värmen. Väl framme bodde vi på ett fint hotell nära Slussen  och hade gångavstånd till China teatern, föreställningen Spanska flugan,  som vi var på under lördagkvällen.


På söndag låste vi upp dörrarna till Syfestivalen, tände ljuset och var där till de stängde. Jag kan direkt säga att 6 timmar var för lite tid. Jag skulle kunnat gå där längre om det funnits tid och ork. Roligast var dock alla trevliga människor jag träffade och speciellt Lotta som jag lärt känna genom Online stickcafé. Toppen! Tur att Lotta hade tid att följa med mig och syster ut och äta innan vi tog flyget upp till Östersund igen.


Varken jag eller syster kom hem lottlösa och här nedan är lite av det som följde med mig hem.

Lotta överraskade mig dessutom med en kopp som hennes syster har gjort. Hur fin var inte den? Jag beundrade hennes för några veckor sedan och nu har jag en alldeles egen Toppen!

Finns det så små fötter?

Har virkat Converse åt en väns dotter som snart ska få en liten räka. Började med ett par som jag tyckte hade fin modell. Visst blev den fin, men så små fötter kan ju ingen ha tänkte jag och virkade ett par till i en annan modell. Nu ska det bli spännande att höra om några av dem passade.

Regnbågsmössa till en regnbågsflicka!

Min yngsta dotter vägrar att ha mössa på sig men efter en kompromiss där specialfärgat garn från Limmo-design  ingick,  fick jag lov att sticka en mössa till henne. Vi vanliga dödliga skulle svimma av färgchocken men som min dotter så ödmjukt uttryckte sig; -"Jag passar i allt!".
Och mycket riktigt, även om den äldre syster sade att det såg ut som en "smurf i hypnosmössa", passade flickan alldeles utmärkt i färgerna. Eller vad tycks?

För övrigt är jag genomförkyld och kan inte annat än sitta stilla och sticka. Det blir lite fel här och där, men vad gör väl det. Jag har precis stickat den första ärmen till min kofta som jag stickar tillsammans med gruppen Kofthäxorna. Nu får den vila på en kabel till jag kan avgöra om jag ska sticka några centimeter helvitt innan jag maskar av. Självklart ska ett belägg för sömmarna också stickas, även om det inte fanns med i mönstret. Det blir så mycket finare på insidan där du klipper upp då. Sömmarna döljs helt och det är ju så man vill att en kofta ska se ut! Insidan ska vara lika noggrant gjord som utsidan. Det sade alltid mamma och momma och de visst vad de pratade om!